by F Torgerson · 2010 — mellan kommission och handelsagentur är små är de desto större i förhållandet gentur_pa_aterforsaljare_av_datorprogram_LovData_nr93Mars2008.pdf 091104.
47 KB – 37 Pages
PAGE – 1 ============
Juridiska Institutionen Juristprogrammet Höstterminen 2009 KOMMISSION OCH ANDRA UPPDRAGSFORMER en obligationsrättslig analys och jämförelse av gällande rätt Examensuppsats Tillämpade studier, 30 hp Författare: Fanny Torgerson Handledare : Christina Ramberg
PAGE – 2 ============
2 SAMMANFATTNING En ny kommissionslag (KommL) trädde i kraft den 1 oktober 2009. Lagen var en följd av en lagstiftningsprocess med målet att skapa tidsenliga regler och ett mer jämbördigt avtalsförhållande. För att uppnå detta syfte fick lag om handelsagentur (HagL) stå modell vid utformningen av reglerna i KommL. HagL bygge r på ett EG – direktiv vilket innebä r att handelsagentur regleras på i stor t sätt överensstämmande vis i hela EU. Efter omarbetningen av KommL är likheten mellan denna la g och HagL stor och den obligationsrättsliga konsekvensen av huruvida en mellanman betraktas som en kommissionär eller som en agent är därmed inte betydande . Båda lagarna innehåller dock tvingande lagregler varför en avtalsklassificering är nödvändig. De främsta nyheterna i den nya KommL är att kommissionären har rätt till längre uppsägningstid än tidigare och att avgångsvederlag utgår vid avtalets upphörande. Även skadeståndsbestämmelserna och reglerna om konkurrensklausuler förändras och förtydligas . Tro ts den stora överensstämmelsen mellan KommL och HagL finns det bestämmelser där skillnader framträder, bland annat gäller det mellanmannens rätt till avgångsvederlag i händelse av en konkurs där HagL till skillnad från KommL utesluter sådan ersättning. Rek lamationsfristerna skiljer sig även åt liksom de övergångsregler som valt s i lagarna. På dessa områden är det viktigt att uppmärksamma olikheterna eftersom det kan sägas vara relativt oklart vad som gäller vid tillämpningen. Ett annat område där det är vik tigt att uppmärksamma olikheter är vid avtalsklassificeringen mellan kommission och handelsagentur å ena sidan och återförsäljaravtal å andra sidan. Om de obligationsrättsliga konsekvenserna mellan kommission och handelsagentur är små är de desto större i förhållandet till återförsäljaravtal. Detta eftersom återförsäljaravtal är en oreglerad avtalstyp i svensk rätt och i de flesta europeiska rättssystem. Vägledning för denna avtalstyp får hämtas från KommL och HagL och även internationella bestämmelser som utvecklats på området. Avsaknaden av lagstiftning medför en oklarhet i förhållande till vilka rättigheter respektive skyldigheter parterna har gentemot varandra. Nyligen har HD klargjort frågan något genom en dom som tillskriver återförsäljaren rätt till u ppsägningstid trots att frågan inte reglerats av parterna själva. Hur stora effekter denna dom kommer få och hur domens utgång kommer påverka den framtida rättstillämpningen och regleringen av återförsäljar avtal är oklart men fler domar i samma riktning ka n väntas. I kommissions – handelsagentur – och återförsäljaravtal utför alla mellanmän uppdrag åt någon annan. Skillnaden består i vems namn rättshandlandet sker och för vems räkning. En annan avtalsform som har likheter med de tidigare nämnda är anställnin gsavtalet. Denna avtalstyp skiljer sig åt eftersom det är arbetsrättslig lagstiftning av skyddande karaktär som reglerar avtalet. Det avgörande vid fastställandet av huruvida ett anställningsavtal föreligger eller ej är i vilken mån uppdragstagaren är själ vständig i förhållande till sin huvudman. Kommissionären, handelsagenten och återförsäljaren är alla självständiga näringsidkare som är relativt fristående från sin huvudman, någon som den anställde inte är. G ränsdragning en mellan arbetstagare och självstä ndig uppdragstagare är av stor vikt eftersom lagregleringen medför relativt stora olikheter men gränsdragningen är inte alltid lätt att göra . I denna uppsats kommer de nämnda avtalstyperna behandlas och jämföras med varandra. Fokus ligger på en jämförelse av regleringen av kommission och handelsagentur samt dessa avtalstypers förhållande till återförsäljaravtal och anställningsavtal. Gränsdragningsproblematiken kommer uppmärksammas och konsekvenserna av avtalsklassificeringen kommer att behandlas.
PAGE – 3 ============
3 INNEHÅL L SAMMANFATTNING .. .. .. .. 2 1 INLEDNING .. .. .. .. .. 5 1.1 BAKGRUND .. .. .. .. .. 5 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR .. .. .. . 5 2 KOMMISSION .. .. .. .. . 6 2.1 I EGET NAMN FÖR ANNANS RÄKNING .. .. .. .. 6 2.2 AVTALSRÄTTSLIGA FÖRDELAR MED KOMMISSION .. .. .. 7 2.3 KOMMISSION PÅ ETT INTERNATIONELLT PLAN .. .. .. 7 3 EN NY KOMMISSIONSL AG .. .. .. .. 8 3.1 BEHOVET AV NY REGLERING .. .. .. . 8 3.2 SYFTE OCH GRUNDLÄGGANDE ÖVERVÄGANDEN .. .. . 8 4 KOMMISSION OCH HAN DELSAGENTUR JÄMFÖRELSE .. .. .. 9 4.1 HANDELSAGENTUR .. .. .. .. . 9 4.2 TVINGANDE LAGREGLERING .. .. .. .. 10 4.3 LAGARNAS TILLÄMPNINGSOMRÅDE .. .. .. .. 10 4.4 MELLANMANNENS SKYLDIGHETER .. .. .. . 11 4.4.1 LOJALITETSPLIKT OCH TILLVARATAGANDE AV HUVUDMANNENS INTRESSEN .. .. 11 4.4.2 ÖVRIGA SKYLDIGHETER .. .. .. .. 11 4.5 MELLANMANNENS RÄTTIGHETER .. .. .. 12 4.5.1 PROVISION OCH EFTERPROVISION .. .. .. 12 4.5.2 RÄTTEN TILL SJÄLVINTRÄDE OCH KOMBINATION .. .. 13 4.6 HUVUDMANNENS RÄTTIGHETER .. .. .. . 14 4.6.1 HUVUDMANNENS RÄTT ATT AVVISA AVTAL .. .. .. 14 4.7 HUVUDMANNENS SKYLDIGHETER .. .. .. .. 15 4.8 AVTALETS UPPHÖRANDE OCH ERSÄTTNING I SAMBAND DÄRMED .. . 16 4.8.1 UPPSÄGNINGSTID .. .. .. .. 16 4.8.2 AVTALETS UPPHÖRANDE MED OMEDELBAR VERKAN .. .. .. 16 4.8.3 AVGÅNGSVEDERLAG .. .. .. 17 4.9 KONKURRENSKLAUSULER .. .. .. 18 4.10 SKADESTÅND .. .. .. .. . 18 4.11 REKLAMATIONSSKYLDIGHET .. .. .. 19 4.12 FÖRHÅLLANDET TILL TREDJE MAN .. .. .. 20 4.12.1 TREDJE MANS MÖJLIGHET ATT FRAMSTÄLLA ANSPRÅK .. .. 21 4.12.2 HUVU DMANNENS MÖJLIGHET TILL ANSPRÅK MOT TREDJE MAN .. .. 21 4.13 ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER .. .. .. . 21 4.14 DISKUSSION .. .. .. .. 22 5 ÅTERFÖRSÄLJARE .. .. .. .. .. 23 5.1 ÅTERFÖRSÄLJARAVTAL .. .. .. . 23 5.2 REGLERING AV ÅTERFÖRSÄLJARAVTAL .. .. .. . 24 5.3 PARTERNAS RÄTTIGHETER OCH SKYLDIGHETER .. .. . 25 5.4 AVTALETS UPPHÖRANDE OCH ERSÄTTNING I SAMBAND DÄRMED .. . 25 5.4.1 RÄTTEN TILL AVGÅNGSVEDERLAG .. .. .. 26 5.5 DISKUSSION OCH JÄMFÖRELSE .. .. .. . 27
PAGE – 4 ============
4 6 ARBETSTAGARE .. .. .. .. .. 29 6.1 TVINGANDE SKYDDSLAGSTIFTNING .. .. .. 29 6.2 ARBETSTAGARBEGREPPET .. .. .. .. 29 6.3 DI SKUSSION OCH JÄMFÖRELSE .. .. .. . 30 7 SLUTSATSER .. .. .. .. . 31 7.1 DEN NYA KOMMISSIONSLAGEN .. .. .. 31 7.2 OLIKA AVTALSTYPER OCH DESS REKVISIT .. .. .. . 32 7.3 ÅTERFÖRSÄLJARAVTAL EN OREGLERAD AVTALSTYP .. .. . 32 7.3.1 BÖR ÅTERFÖRSÄLJAR AVTAL LAGREGLERAS? .. .. . 33 7.4 INTERNATIONELL RÄTT .. .. .. . 33 8 KÄLLOR .. .. .. .. 35 8.1 FÖRFATTNINGAR .. .. .. .. 35 8.2 OFFENTLIGT TRYCK .. .. .. .. 35 8.2.1 PROPOSITIONER .. .. .. .. .. 35 8.2.2 STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR .. .. .. 35 8.2.3 ÖVRIGT OFFENTLIGT TRYCK .. .. .. .. 35 8.3 LITTERATUR .. .. .. .. .. 35 8.4 ARTIKLAR .. .. .. .. 36 8.5 INTERNET .. .. .. .. .. 37 8.6 PRAXIS .. .. .. .. . 37
PAGE – 5 ============
5 1 INLEDNING 1.1 BA KGRUND Både på den svenska och den internationella marknaden tillämpas dagligen olika former av mellanmansavtal för att underlätta inköp och/eller försäljning av varor. Tillverkande företag saknar i regel resurser eller tillräcklig kompetens för att själv a kunna verka för god avsättning av sina produkter . Mellanmansförhållanden i olika former är den avtalstyp som ligger närmast att använda, särskilt om det tillverkande företaget inte vill anställa personer som sköter inköp/försäljning inifrån den egna orga nisationen. De mellanmanssituationer som är vanliga är kommission, handelsagentur och återförsäljare. På grund av dessa avtalstypers centrala roll är det betydelsefullt att lagstiftningen som reglerar avtalen är tillfredsställande och uppfyller marknadens behov. Lag om handelsagentur, nedan HagL, trädde i kraft under 1992 och var en följd av ett EG – direktiv. 1 En lag som under lång tid ansetts omodern är kommissionslagen, nedan KommL, från 1914. KommL har nyligen genomgått en omarbetning och det n ya regelve rket trädde i kraft den 1 oktober 2009. Den nya lagen bygger i stort på HagL och lagarnas reglering är i princip överensstämmande . För återförsäljaravtal saknas helt lagreglering men på grund av att denna avtalstyp har många likheter med kommissions – och a gentavtal kan analogier från HagL och KommL användas för att lösa uppkomna tvister angående återförsäljaravtal . 2 Eftersom både KommL och HagL innehåller vissa tvingande regler är gränsdragningen mellan de olika avtalstyperna av stor vikt. Numera, då KommL bygger på HagL, blir gränsdragningen mellan agentur och kommission å ena sidan och övr i g a avtalstyper å andra sidan även viktig. Trots betydelsen av denna gränsdragning är det i många fall komplicerat att göra en sådan . Denna svårighet gäller dels emellan de olika mellanmansformerna men även dessas relation till anställningsavtalet , en avtalstyp som har likheter med mellanmansavtalen eftersom en person även där utför uppdrag för annans räkning. 1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR Syftet med denna uppsats är att belysa regleringen av olika mellanmansformer samt de gränsdragningsfaktorer som får betydelse när avtalstyperna skall klassific eras och skiljas från varandra och från anställningsavtalet. Följande frågeställningar ämnar jag besvara i denna uppsats: Hur regleras kommissionsavtal efter 1 oktober 2009 samt handelsagentur – och återförsäljaravtal i svensk, tysk och engelsk rätt samt PEL 3 och vilka konsekvenser kan väntas följa av de genomförda lagändringarna i KommL ? Hur väl synkroniserade är KommL och HagL och hur förhåller sig dessa avtalstyper till återförsäljaravtal och anställningsavtal samt vad blir de obligationsrättsliga konsekvenserna av avtalsklassificeringen? 1 Rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter , i det följande endast EG – direktivet. Handelsagentur reglerades tidigare i kommissionslagen från 1914. 2 Ramberg, Kontraktst yper s 244 med hänvisning till NJA II 1974 s 581 f; SOU 1984:85 s 185; Håstad, Den nya köprätten s 316 3 Principles of European Law . Se nedan under avsnitt 2.2
PAGE – 6 ============
6 2 KOMMISSION 2.1 I EGET NAMN FÖR ANNANS RÄKNING En kommissionär är en mellanman som rätts handlar i eget namn men för annans räkning och avtalsförhållandet brukar gå under benämningen indirekt representation. 4 Kommissionären ingår ett kommissionsavtal med kommittenten, huvudmannen, vilket reglerar förhållandet mellan dessa parter. Kommissionsav talet kan röra inköp eller försäljning av varor eller annan lös egendom men tjänster omfattas inte av KommL:s tillämpningsområde. 5 KommL skiljer mellan civil – och handelskommission där handelskommission, till skillnad från civilkommission, är sådan som bed rivs av en näringsidkare/köpman inom dennes vanliga verksamhet. 6 Vissa regler i KommL gäller enbart för handelskommission varför det är viktigt att veta vilken typ av kommissions det rör sig om i det enskilda fallet. För att kommission skall föreligga krä vs det att kommissionären rättshandlar för huvudmannens räkning. Vid avgörandet av denna fråga skall parternas namn på avtalet inte tillmätas någon större betydelse, istället skall fokus ligga på avtalsinnehållet. Att kommissionären har returrätt för osåld a varor talar för att kommission föreligger. 7 En avgörande faktor blir därefter om huvudmannen har ett faktiskt intresse av avtalet som kommissionär en ingår med tredje man samt var affärsrisken placeras. 8 Vid kommission är det kommittenten som bär den affä rsmässiga risken för att avtal med tredje man kommer till stånd eller ej medan en person som handlar för sin egen räkning normalt själv bär denna risk, exempelvis en återförsäljare. 9 Till skillnad från någon som arbetar i fast räkning arbetar kommissionäre n i de flesta fall på provision medan en uppdragstagare som handlar för sin egen räkning tillgodogör sig skillnaden mellan inköps – och försäljningspris. Det finns alltså flertalet faktorer som väger in vid bedömning av om en mellanman skall anses som komm issionär eller ej. Hovrätten har i två rättsfall fastslagit att ersättningsformen eller returrätt en ensamt inte är tillräckligt för att ett avtalsförhållande skall betraktas som kommission. 10 I förarbetena har uttalats att ett starkt resultatintresse från h uvudmannens sida möjligen ensamt kan medföra att kommission anses föreligga men en helhetsbedömning är troligen nödvändig och de nämnda faktorerna kan alla få betydelse i denna bedömning. 11 Osäkerhet kan ibland föreligga då det gäller att avgöra om en rätts handling företagits i personens eget namn eller i annans. I doktrin har uttalats att i de situationer där det ta är oklart ligger det på mellanmannen att klargöra för tredje man vilket förhållande som är för handen. I annat fall anses mellanmannen ha handla t i sitt eget namn och blir därmed själv bunden till avtalet . 12 Eftersom kommissionären ingår avtal med tredje man i sitt eget namn är det denne som blir förpliktigad enligt avtalet. Kommittenten står utanför avtalets direkta tillämpningsområde. På grund av denna avtal srättsliga verkan är det viktigt att kunna fastställa att kommissionären rent faktiskt ingår avtalen med tredje man i sitt eget namn. Om detta inte 4 Adlercreutz s 1 53. Se även 1 § KommL 5 Prop. 2008/09:88 s 27 6 Tiberg och Dotevall s 94 7 Prop. 2008/09:88 s 21 f 8 SOU 1988:63 s 54 9 Tiberg och Dotevall s 91 10 RH 1986:60 och RH 1996:142 11 SOU 1988:63 s 54 12 Adlercreutz s 211
PAGE – 8 ============
8 mellanmansförhållande över huvudtaget och mellanmannen blir själv ansvarig för de avtal han ingår. 19 Vid kommission i Sverige skapas ingen avtalsbundenhet mellan huvudman och tredje man utan det är kommissionären som binds till avtalet med tredje man och som är ansvarig för avtalets fullgörelse. På denna punkt borde det därför inte bli någon avtalsrättslig skillnad i förhållande till de som menar att kommission inte är ett mellanmansa vtal i England . Det blir ett förhållande i två led där mellanmannen har ansvaret gentemot tredje man. Det förhållande som föreligger mellan huvudman och mellanman borde kunna reglera s genom dessa parters avtal och innehålla villkor som är utmärkande för kommission, exempelvis provision och returrätt . Även om det inte anses som ett mellanmansförhållande kan det ej vara fö rbjudet att skapa ett sådan t avtalsförhållandet. Regler för vad som gäller för det interna rättsförhållandet vid oklara eller icke fullständiga avtal i England har ej hittats men enligt min mening torde det vara möjligt att tillämpas reglerna för agentur analogt eller i vart fall s negla på dessa och PEL:s regler. 3 EN NY KOMMISSIONSLAG 3.1 BEHOVET AV NY REGLERING Det har under relativt lång tid funnits ett behov av att uppdatera reglerna kring kommission . 20 Trots att parternas avtal är den primära rättskällan och ofta reglerar svåra frågor är det viktigt att det finns en fungerande lagstiftning som träder in i fall då avtalsbestämmelser saknas eller då det behövs för att skydda en utsatt part. Den tidigare lagen från 1914 fyllde ej längre sin funktion och har ansetts v ara föråldrad rent språkmässigt och inte innehålla en tidsenlig lagstiftning. Den svenska ekonomin samt de förhållanden som råder på marknaden är långt ifrån densamma som när KommL trädde i kraft år 1914. Även det faktum att marknaden numera är allt mer in ternationell och KommL får betydelse utanför sitt direkta tillämpningsområde, eftersom lagen i dess förarbeten sägs ge uttryck för allmänna avtalsrättsliga principer, medför att lagen var i behov av förändringar. 21 3.2 SYFTE OCH GRUNDLÄGGANDE ÖVERVÄGANDEN S yftet med den nya lagen är där det är påkallat 22 I kommissionsavtal förekommer ofta skillnader i parternas styrkeförhållanden och därmed i deras resurser. Kommissio närer kan vara småföretagare vars position kan liknas vid den en agent befinner sig i. Kommissionären är dock inte alltid den underlägsna parten. Liksom agenter kan vara den starkare parten i avtalsförhållandet gäller detta även för kommissionären . Trots d etta finns det en risk för att kommittenten , främst i de fall kommittenten är den starkare parten, utnyttjar den kundkrets som kommissionären under uppdragstiden arbetat med att bygga upp varför reglerna som träder in vid uppsägning av avtal samt de som be rör ersättning till kommissionärer uppdaterats i den nya KommL . 23 19 D. Busch avsnitt 2.1 20 Lagen genomgick förändringar 1974 genom SOU 1970:69. Lagstiftningsprocessen som ledde fram till den nuvarande lagen påbörjades 1978 med en rad utredningar som följd (SOU 1984:85, prop. 1990/91:63, SOU 1988:63, SOU 2005:120). Processen ledde slutligen fram till prop. 2008/09:88 Ny kommissionslag där de nu införda förändringarna presenteras. 21 Prop. 2008/09:88 s 1 och 22 ff och Ramberg, Kontraktstyper s 244 f 22 Prop. 2008/09:88 s 25 f 23 Prop. 2008/ 09:88 s 23
PAGE – 9 ============
9 Ett eftersträvat mål är att KommL:s regler så långt möjligt skall vara dispositiva och att parterna själva skall ha möjligheten att reglera riskfördelning och övriga mellanhavanden genom sitt som bäst säkerställer att marknaden fungerar och ger de samhällsekonomiskt lämpligaste och gande reglering till konsumenters och kommissionärers förmån. 24 Konsumenter är ofta en utsatt grupp och även kommissionärer som inte är konsumenter kan vara i behov av tvingande lagreglering. Ko mmission och handelsagentur är två relativt lika avtalsrelatio ner och personer och företag som tar på sig kommissions – och handelsagentuppdrag kan många gånger agera som båda typer av mellanmän gentemot olika huvudmän . Av dessa anledningar är det lämpligt att de obligationsrättsliga bestämmelserna i KommL och HagL är överensstämmande. Detta har lagstiftaren haft som mål och den nya KommL är baserad på de regler som gäller vid agentur för att överensstämmelse lagarna emellan skall kunna nås . 25 4 KOMMISSION OCH HANDELSAGENTUR JÄMFÖRELSE 4.1 HANDELSAGENTUR En agent är e n självständig uppdragstagare som varaktigt verkar för försäljning eller inköp av varor för huvudmannens räkning och i dennes namn, 1 § HagL , 2:101 PEL , HGB 84 § och Reg. 2. 26 . Huvudmannen tillhandahåller instruktioner till agenten som sedan, i enlighet med dessa, agerar på ett sätt som attraherar kunder varefter agenten sluter avtal med tredje man eller förmedlar anbud till huvudmannen. Huvudregeln är att agenten inte för huvudmannens räkning kan ingå bindande avtal med tred je man utan för detta krävs att a genten fått en särskild fullmakt att ingå avtal. 27 E ftersom e n agent är en självständig näringsidkare är han inte anställd av sin huvudman och huvudmannen kan inte bestämma exempelvis arbetstiden , vilket även gäller vid kommission . 28 Självständigheten som et t krav finns både i den engelska och den tyska rätten. 29 Om självständighet inte föreligger skall en person som på regelbunden basis sluter avtal eller förmedlar anbud för annans räkning presumeras vara anställd, 84 § HGB. 30 Både agenter och kommissionärer är mellanmän som agerar för sin huvudmans räkning. Syftet med deras arbete är att underlätta för huvudmannen att avsätta sina varor på marknaden och att uppfylla de övriga intressen som huvudmannen kan tänkas ha. Skillnaden mellan de båda avtalstyperna bes tår i att handelsagenten alltid handlar i sin huvudmans namn medan kommissionären gör det i sitt eget. Både för kommissionären och agenten gäller även att det 24 I de fall konsumenten handlar på ett sätt att han kan jämställas med en näringsidkare, enligt 8:17 lag en (2007:528) om värdepappersmarknaden, skall det finnas en möjlighet att avtala om annat om konsumenten själv begär det. Se även prop. 2008/09:88 s 23 f och 32 25 Prop. 2008/09:88 s 25 f 26 När hänvisning till Reg. görs hänför sig detta till The commercial agents, council directives, regulations 1993 Handelsgesetzebuch . 27 Tiberg och Dotevall s 112 f och 123 . Samma bestämmelse finns i den tyska rätten, se Larsson, Millqvist och Swanstein s 28 28 PEL 2:101 29 Den tyska agentlagstiftningen återfinns i H GB , HGB, 84 – 92c §§. 30 Larsson, Millqvist och Swanstein m.fl s 59 f
PAGE – 10 ============
10 är huvudmannen som står den affärsmässiga risken för att varor inte säljs. 31 Således medför dessa mellanmansformer att mellanmannen inte behöver ta någon större affärsmässig risk. 4.2 TVINGANDE LAGREGLERING D et finns tvingande regler i både HagL och KommL . För konsumenter som är kommittenter och som agerar med en handelskommissionär är KommL tvingande till deras förmån, medan lagen för övriga kommittenter och kommissionärer är dispositiv om ej annat anges, 2 § KommL. Vid handelsagentur är inte konsumenter huvudmän varför denna lag inte skiljer på näringsidkare och konsumenter. I HagL finns dock, liksom i KommL, vissa regler som alltid är tvingande till förmån för agenten/kommissionären, 2 § HagL och 2 § KommL. Exempelvis gäller detta reglerna om uppsägning av avtalet och rätten till avgångsvederlag. Lagstiftaren har haft som mål att undvika att huvudma nnen ges möjlighet att utnyttja mellanmannens goda arbetsresultat genom att själv ta över avsättningen av varorna när marknaden är upparbetad. Mellanmannen skall även skyddas mot det fallet att han misslyckas med sitt uppdrag och huvudmannen då väljer att hastigt lämna marknaden och övergå till en annan. På grund av detta har skyddet för mellanmannen fått en framträdande roll och båda lagarna har ett uttalat syfte att göra parterna mer jämbördiga och skydda den svagare parten mot otillbörligt utnyttjande. 32 Trots att detta förhållande relativt ofta är för handen måste det uppmärksammas att så inte alltid är fallet. En agentur kan vara ett stort företag, vilket gäller även för kommissionären, och mellanmannen kan vara den starkare avtalsparten i mellanmansförh ållandet som trots detta åtnjuter skydd av lagstiftningen . I dessa fall skapas inte en mer jämbördig avtalssituation vilket varit lagstiftarens intention, snarare blir förhållandet det omvända. 4.3 LAGARNAS TILLÄMPNINGSOMRÅDE KommL täcker in både varakti ga och tillfälliga kommissionsuppdrag , medan HagL endast berör varaktig agentur . Det skall dock observeras att alla bestämmelser i KommL in te aktualiseras för tillfälliga kommissionsuppdrag eftersom samma skyddsbehov inte gör sig gällande vid dessa avtalsf örhållanden . 33 Kommission kan användas för enstaka uppdrag vilket inte berättigar till exempelvis avgångsvederlag eller provision. KommL gäller för all lös egendom medan HagL är begränsad till varor, detta till stor del beroende av EG – direktivet. 34 Uppmärksamm as bör dock att den tyska agentlagstiftningen, trots att även den bygger på EG – direktivet, omfattar alla affärer och inte är beroende av att det rör sig om handel med varor. I T yskland täcks även tjänsteagentur in , vilket inte är fallet enligt den svenska lagen. 35 Varor innebär detsamma som lösöre men omfattar mindre än begreppet lös egendom. I doktrin har uttalats att både KommL och HagL kan komma att tillämpas analogt när det gäller försäljning eller inköp av annat än varor eller när det kommer till tjänst er. 36 Genom NJA 2008 s 24 har HD gjort ett principiellt viktigt uttalande i denna fråga, nämligen att HagL kan tillämpas analogt på försäljning av licenser till datorprogram som inte är en vara. 37 Även om den nämnda domen innebär att HagL tillämpats utanför sitt 31 Prop. 2008/09:88 s 21 ff 32 Håstad , Köprätt och annan kontraktsrätt s 308 33 Prop. 2008/09:88 s 30 34 Prop. 1990/91:63 s 23 35 Larsson, Millqvist och Swanstein s 26 f 36 Ramberg, Kontraktstyper s 243 f 37 Hübner
PAGE – 11 ============
11 direkta tillämpningsområde måste det observeras att det rörde sig om licenser till datorprogram , en produkt som kan sägas ligga i gränslandet till att betraktas som en vara. Domen öppnar upp för att tillämpa lagen för annat än varor men med tanke på v ad för typ av produkt som bedömdes i fallet skall effekterna som kan följa på denna dom inte överskattas. Skillnaden i förhållande till den tyska lagen blir dock mindre när HagL utsträcks till annat än varor. Det kan ifrågasättas varför Sverige och Tysklan d valt olika tillämpningsområden, särskilt då den svenska KommL gäller för all lös egendom . Någon motivering till detta ger inte regeringen, utöver att den gamla KommL:s regler för handelsagentur hade samma tillämpningsområde. 4.4 MELLANMANNENS SKYLDIGHE TER 4.4 .1 LOJALITETSPLIKT OCH TILLVARATAGANDE AV HUVUDMANNENS INTRESSEN En grundläggande avtalsrättslig princip i den svenska rätten är att det föreligger lojalitetsplikt mellan parterna i ett avtalsförhållande. Utöver att tillvarata sina egna intressen skall även motpartens tillvaratas. Detta gäller särkilt i mellanmansförhållanden där parterna inte i alla avseenden ses som varandras motparter , se KommL 4 – 8 §§ och HagL 5 – 6 §§ . Samma skyldighet finns även internationellt, se exempelvis Reg. 3 (1) för den engelska regleringen och PEL art 2:201 . Att gemensamt arbeta mot något som är fördelaktigt för båda parter är en tanke som redan den gamla KommL gav uttryck för och som idag gör sig än mer starkt gällande. Mellanmansförhållanden esidigt gynnande och KommL och HagL bygg er på denna tanke och l ojalitetsprincipen är vägledande när avtalsvillkor skall tolkas och lagen tillämpas. 38 I denna lojalitetsplikt innefattas att p arterna, framför allt mellanmannen, har en omsorgsplikt gentemot sin avtalspart. Mellanmannen har en skyldighet att tillvarata huvudmannens intressen och försöka uppnå bästa möjliga resultat. 39 Denna plikt är så vida utsträckt att huvudmannens intressen skall sättas framför mellanmannens egna och m otpartens intressen skall även till viss del tillvaratas efter avtalets upphörande. Huvudmannens instruktioner skall följas och huvudmannen skall underrätta s om omständigheter som är av betydelse för uppdrag et samt d e avtal som ingås med tredje man. 40 Trots att skyldigheten att tillvarata huvudmannens intressen är stark kan viss konkurrerande verksamhet vara godtagbar om annat inte reglerats i parternas avtal. Anledningen till detta är att mellanmännen bedriver självständig näringsverksamhet. 41 Mellanmännen k an exempelvis agera som både kommissionär och handelsagent och ha flera huvudmän, så långt parternas avtal inte hindrar detta. 4.4 .2 ÖVRIGA SKYLDIGHETER Utöver att tillvarata huvudmannens intressen och följa instruktioner har k ommissionären och handelsage nten informationsplikt. Viktigt att anmärka vad gäller denna skyldighet är att en handelskommissionär i princip aldrig har någon skyldighet att informera kommittenten om vilka kunder som denne ingår avtal med. Vid agentur blir det en självklarhet att huvud mannen har kunskap om kunderna eftersom det normalt är denne själv som ingår avtalen. P å grund av att kommittenten inte, på egen hand, skall kunna utnyttja kundkretsen har en handelskommissionär endast i ett par enstaka fall skyldighet att avslöja tredje m ans identitet. 38 Prop. 2008/09:88 s 25 f 39 Tiberg och Dotevall s 96 f och p rop. 2008/09:8 8 s 35 f 40 Håstad , Köprätt och annan kontraktsrätt s 314 f 41 Tiberg och Dotevall s 116 och Håstad, Köprätt och annan kontraktsrätt s 338
47 KB – 37 Pages